Spikes Resa Del 5

Dagen kom till slut. Den stora dagen, då det fick bära eller brista. Inombords bar det åt att brista men utåt fanns inga andra alternativ än att försöka stå stark. För de stackars små liven känner av sinnestämningar så lätt att det bara orsakar lidande om man står där och ger ut fel signaler.

Som lovat så fick vi träffa en specialist. Dock 45 min efter våran bokade tid. Det var en väldigt lång väntan i rummet på polikliniken och runt omkring hördes tjutande och pipande hundar. Trots detta så höll Spike ett ovanligt lugn. Den lilla veterinärrädda hunden gick runt och nosade och la sig sedan ner i väntan på det okända.
 
När veterinären väl var på plats skulle vanlig frågor inom allmän tillståndet frågas och lite lätt kring sjukdomshistorian. Detta eftersom att journalen inte riktigt gav honom en full bild av vad det var han hade att göra med framför sig. Efter det lilla samtalet gjordes en allmän palpering av Spikes kropp. Han kände igenom kroppen och när han kom till buken fick Spike ett spel och ville i princip döda veterinären. Så där ordinerades lugnande.
 
Efter knappt 5 minuter i ett mörkt rum var Spike helt däckad. Var en ovanligt snabb procedur och efter ett tag tog vi oss vidare till ultraljudsundersökningen. Väl inne på ultraljudet konstanterade vet. att det inte var någon shunt att skåda runt levern och att levern i sig såg ut att vara i normalt skick. Varken ändringar på struktur eller storlek.Så då återkom rädslan att ännu en veterinär skulle komma och säga att diagnosen är okänd.
 
Men när jag fått bära tillbaka min spagettihund till polikliniken så kom veterinären tillbaka efter en stund. Ännu ett samtal stod innanför dörren. En leverskada var konstanterad då Spike har extrema värden både i levern och på gallsyran. Men då inget sågs på ultraljudet så fanns två alternativ. Antingen skulle man ta en leverbiopsi för 10.000kr och analysera den i hopp om att det kanske skulle visa vad felet var. Eller också så kunde man behandla symtomen och avvakta med biopsin. Ifall värdena påverkas till det bättre så är inte biopsin något absolut aktuellt.
 
Efter en tids fundering och prat med veterinären kom vi fram till att Spike ska fortsätta sin diet Hill's L/D i kombination med Denamarin samt att han ska medicineras dagligen med Ursofalk. Därefter om ungefär 6 månader så ska han tillbaka till veterinären för nya blodprover.
 
Även om man önskade en frisk hund så visste man att det inte skulle vara vad man fick med sig hem. Däremot tar jag hellre en hund som kan må bra med tillskott och medicinering än en hund som kan få krampanfall och dö på pricken. Detta var något av det bästa som kunde hända.
 
Slutgiltlig diagnos: Kronisk leverinflammation.
Nu hoppas vi att resan är slut.
<3
 
 

En dag i kärlekens tecken.

Denna dagen spenderades hemmavid. Med besök utav Spikes bror med matte. Detta besöket var något som jag kände att Spike verkligen behövde. Av någon anledning kändes det mer viktigt än någonsin att han skulle få träffa sin bror igen, det var ju så länge sedan.
 
Spike gick från att vara riktigt morgontrött, till ett helt okej och socialt humör och avslutade kvällen med en duns in under sängen och somnade där. Tillsammans med sin nalle sover han tungt igenom natten, men vaknar till ibland och skäller mest för att vara säker på att ingenting är där.
 
Jag vet inte om besöket kändes mest nödvändigt för mig eller för honom, kanske för oss båda. För hur mycket jag än försöker att inte tänka på det.. så hamnar man alltid där ändå.
 
Diagnos okänd, ställer till tankarna något förfärligt. Det är besvärligt, jobbigt och riktigt obehagligt. För man lever alltid med rädslan för att de man älskar mest ska försvinna ur ens liv. Men när man står mot hårda prövningar som man inte alls vet hur de kommer sluta, då blir det på något sätt så mycket jobbigare.
 
Det känns mest som ett svammel inlägg och egentligen kanske jag bara borde sluta. Men det är viktigt att få ut sina tankar och känslor. Kanske inte för vem som helst men idag så delar jag med mig. För det finns ingenting att dölja här. 
 
Min hund är sjuk. Jag gör allt i min makt för att få veta vad som är fel och hur jag på bästa sätt kan hjälpa honom. Men just idag känner jag mig lite mer maktlös än annars. Det är tufft, jobbigt och rent av sagt förjävligt att man ska tvingas gå, gå och gå och bara vänta. Vänta på ett svar som man inte ens vet om man vill ha. När man samtidigt har tanken i bakhuvudet att tänk om det är försent när svaret väl kommer? Tänk om något hinner hända innan även denna veterinären ens fått en chans att undersöka Spike.
 
Det är 6 dagar kvar till ultraljudet och vi fortsätter lunka på genom livet..<3
 
 
Finaste Spike med bästa brodern Kenzo <3

Spikes Resa Del 4

Varmt bemötande och en veterinär som bryr sig.
Det är precis vad vi behövt till lilla Spiken som numera snubblar i trappor,
sover halva dagarna och ibland inte ens orkar gå ut.
 
Efter något som kändes som en evighet så fick vi svar. Spike hade inte Borrelia men konstiga värden på trombocyter, gallsyrevärden och levern. Ännu ett prov påvisade normala värden på trombocyterna men lever- och gallsyrevärdena var värre än första provet.
 
Veterinären förklarade att sådana värden som Spike har, är så extremt ovanligt att en specialist måste undersöka honom. Detta gjorde att Spike bytte från Veterinärkliniken till Djursjukhuset. När det går så långt att veterinären skickar vidare en hund på detta sätt så förstår man direkt att någonting är riktigt fel.
 
På Djursjukhuset togs nya blodprover som skulle analyseras. Då Spike inte var lika trött som sist så behövdes ingen undersökning utav veterinären göras innan provsvaren var klara så vi fick snällt åka hem igen. Ännu en gång för mera väntan. Efter denna väntan så kom det tyngsta beskedet hittills.
 
Veterinären misstänker Porta Cava Shunt.
 
Med denna eventuella diagnos så lever vi idag i väntan på en ordentlig undersökning utav en av sveriges främsta veterinärer på området. Då sjukdomen tydligen är ovanlig i Sverige så är det inte alla veterinärer som kan hitta felen på ett vanligt ultaljud.
 
Den 12e Augusti ska vi göra ett ultraljud som då ska ge oss domen om sjukdomen är där eller inte. Och även om det går att operera eller inte. Fram tills dess går Spike på L/D Diet i kombination med tillskottet Denamarin för att minska belastning utav lever.
 
För er som är nyfikna på vad detta är för sjukdom eller har frågor så kommer jag länka lite artiklar och sidor längst ner i inlägget.
 
 
Det är tufft att skriva om och många tårar fälls när man delar med sig om sådant här som påverkar en så starkt. Men då jag själv många gånger letat, sökt och försökt hitta bra info så slutar det oftast i samma info på olika sidor. Om min hund fastställs med diagnosen, så kommer jag skriva vår variant av sjukdomen för det behöver inte se likadant ut för alla.
 
Information om Porta Cava Shunt:

Tina Andersson

En blogg om hur det är att leva med en sjuk hund och en ostabil hjärna. När man vill nå stora mål men begränsar sig själv. En kamp i vardagen mot en bättre framtid.

RSS 2.0