Spikes Resa Del 2

Under min utbildnings gång så har jag ett flertal gånger blivit påmind om att en sjuk hund alltid ska tas till veterinär. Detta är A och O för att inte bli anmäld och självklart även ta hand om sina djur så att de mår bra, vilket även det är viktigt.
 
Så det var precis vad som hände. Spike togs till veterinären, för undersökning och provtagning. Det var med sorg i hjärtat som jag stod och höll fast min hund när veterinären står och fumlar med kanyler, blodprovsrör och stas. Hela proceduren gjorde att min hund blev livrädd för veterinärer efter detta besök. Veterinären i fråga skakade och utstrålade sådan nervositet att jag undrar om denne ens var kapabel till att utföra sitt arbete. 
 
Men efter en lång stund och flera försök att hitta kärl så lyckades tillslut veterinären fylla tre blodprovsrör som skulle analyseras och resultat skulle ta ett tag så vi fick antingen sitta ner och vänta eller åka hem. Här börjar en lång resa i jakt på rätt diagnos.
 
Veterinären misstänkte diabetes.
 
Det kändes som att hela världen skulle gå under och så många frågor som fyllde huvudet, det var något utav det värsta. För inte skulle väl min hund vara så sjuk, inte skulle väl han behöva sprutor och livslång medicinering? Det händer ju bara inte.. Eller? När proverna sedan visas negativa så står vi där tomhänta och helt mållösa. Vad är då felet, kan ni inte säga vad felet kan vara då? 
 
Dessvärre fick vi inga mer svar härifrån. Det enda rådet vi fick var att mäta hur mycket vatten han dricker och återkomma. Detta bemötandet gjorde mig lätt förbannad. För även om vi hade mätt hur mycket vatten han drack, så fick vi aldrig svar på hans beteendeförändring och plötsliga viktminskning. Vilket resulterade i en enda sak, vi bytte veterinär.
 
Här efter gjordes en omställning. Provade olika foder, försökte med blodpulver, kosttillskott och inälvsmat i hopp om att någonting skulle funka för att han kanske skulle kunna lägga på sig lite. Men revbenen låg lika tydligt kvar och det kändes hopplöst att ens försöka. Men han verkade lycklig, så var det värt att plåga honom?
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tina Andersson

En blogg om hur det är att leva med en sjuk hund och en ostabil hjärna. När man vill nå stora mål men begränsar sig själv. En kamp i vardagen mot en bättre framtid.

RSS 2.0